10.9.69
¨¨¨¨¨
jag hade lovat mig själv att skriva ett helt
vanligt brev, utan att
vare sig leka med innehåll eller typografi (leka?)
jag kan tydligen inte skriva på något annat sätt
än det här
önskar att det fanns ett brevmedium som förenade
bandbrevets
stora förmåga till variation med det
konventionella brevets
”konstnärliga” fördelar
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
bara för att avreagera mig
¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Såja, tillbaka till verkligheten. (min sista samling lyrik-
experiment, jag tvekar att kalla det för dikter,
heter
tillbaka till naturen . bara som appropå ,)
”
But no answer came. He looked, and understood
the silence. With a smile of much happiness
on
his face, and something of a listening look
still lingering, the weary Rat was fast
asleep. “
mer kan min sjuka hjärna inte producera idag
hjärtinnerligt
förbindliga hälsningar
Eder
Torbjörn
Ps(st) förr
i tiden var konstiga brev en utstuderad driven stil
som
jag ägnade mig åt, nu är det det enda jag kan skriva,
det
enda naturliga. Utvecklingen går framåt, endast tiden
stilla står. DS
12.9.69
vid
älvstranden
varje
vacker
vårdag
eftersom jag inte har något annat för mig för
tillfället
ägnar jag mig åt att skriva, vilket som du
probably (säkert)
vet råkar vara min favoritsysselsättning, i detta
fall
skriver jag ett brev till dig
jag skall försöka skriva ett lite lugnare brev än
det
jag skrev häromdagen, vilket var tillkommet i
en mycket
”naturally stoned” stämning (spara det om du inte
redan
har slängt det
please)
Egentligen har jag inget alls att skriva om men
jag tänker
göra mitt bästa att dölja det. Köpte biljetter
till
Pentangle/coloseum i går planenligt, men fick inte
tag
på skiva (judy c. ; in my life) som jag i hastigt
mod
på torsdagsförmiddagen beslutat mig för att trots
allt
köpa.
Alldeles nyss tog jag ner min madonnabild ( den du
tog
för en fisk) från väggen. (det där var en
mystifikation
i stil med den om de två biljetterna! Du kommer
troligen
aldrig att förstå nåt och det är osannolikt att
jag
förklarar, men jag älskar mystifikationer)
F.ö. köpte jag
endast en biljett och kommer att fortsätta
på en biljett.
punkt slut.
and im not even chasing the sunset…
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Ps nyhtere från
härnösand????? jag är mycket nyfiken
om du inte förstår någonting
några rader jag skrev för
inte så länge sen:
…ansikte som talar till mig
som askan av någon
av mina drömmar
(man i grå kostym som askar
sin cigarr)
förlåt mig än en gång. du
kommer att förstå
en dag
15.9.69
(för att kunna spara
papper begår jag ett helgerån)
HELGERÅN I OBLATFABRIK !
hoppas
du har hämtat dig från chocken. Förresten
om du kan , så var snäll att spara det förra
brevet, och detta
och alla jag skriver, så att den enda person som kan
ha något
verkligt intresse av att läsa dem, dvs jag, får
möjlighet att
göra det. Tack!
jag har inte gjort något åt biljetten ännu men hav
tålamod!
jag har en känsla av att jag av olika skäl tänker
undvika
mystifikationer i detta brev, och jag har likaledes
en känsla av
att du inte kommer att sakna dem
l´homme est dans le lit
la
femme est dans le lit
ou
est l´enfant ?
(franska
språkövningar)
för att återgå till den bistra vardagen så håller
jag för tillf.
på att skriva små små prosa stycken som i sinom tid
kanske skall
kunna fogas ihop till lite större prosastycken som
i sinom tid
kanske….. och vad som ligger därbortom vet vi
inte. men kanske
att när månen har vandrat många gånger att.. …
Eller kanske
inte.
STOR
TJUSIG EXTRA FÄRGBILAGA OM NÖDEN MITTIBLAND OSS !
(red top) Hormoner,
ett ord som skulle framlocka ett
otäckt grin på leos ansikte. (böll)
¨¨¨¨¨¨¨
(sitter
du och somnar ?)
jag hoppas att du inte tror på allvar att jag
skriver såna här
brev i någon sorts krampaktigt försök att vara
rolig.
(plats
för citat:)
skuggande
mina ögon
med
hattbrättet
förlorande
mig
in
i otydlighet
en
sorts tankarnas fetma
och
åderförkalkning
¨¨¨¨¨¨¨
din är tiden
som skymtar
bortom hörnet
när ljuset
stiger som musik
långt långt bortom horisonten
tiden är den rätta nu men det är ändå försent och
drömmarna
dog stilla i sin törnrosasömn och längtan sitter
ännu klistrad i våra strupar och hindrar oss från
att
tala och gräva
och våra minnen sjunker långsamt in, långsamt mycket långsamt
18.9.69
Vojla!
Jag hade tänkt hinna med att skicka ett brev
innehållande bl.a.
ett
litet referat av pentangle igår, innan jag nåddes
av ett nytt brev från
landets näst största stad. Men ack
nej, människan spår och
väderlekstjänsten rår (rår inte för)
I morse eller rättare i
förmiddags nåddes jag av en för-
sändelse som på utsida
var uppfylld av en massa kladdig
otydbar skrift och vars
insida verkade vara (liksom alla
dina brev) en elak
pastisch på mitt senaste brev (brev?)
bara med den egenheten
att den var bättre gjort än originalet.
Hinc robur et gloria
mundi eller något annat mycket bildat
Tillbaka till emnet
(Tec. Emneskonferänser) dvs pentangle.
Eländet i konserthuset
i går var visserligen bra men knappast
värt nitton kronor,
vilket senare rövarpris jag nödgades
betala för att få en
plats. dålig var platsen också
Men
pentangle var bra (även om we would have wanted a
hell lot less of Jaquee (hur stavar hon?) and
much
more of bert jansch )
och deras uppträde förlåt uppträdande
var bara alltför kort.
Jag stack när Coloseum
började låta, mina öron
pallar inte för vad som helst, när
som helst.
För övrigt kan nämnas
att kittröken låg tät som Lützen dimman
och jag fick vilda
associationer till ”in another land”
22.9.69
When the music starts to play
let me be aaa – round
sitter vid en dikeskant och räknar mina tår
förlåt mig sitter vid ett källarbord
och försöker samla mina tankar
som är ganska kringspridda en dag som idag
kantad av järtecken och
olyckshändelser
sing for love of
womankind
have one in my heart and mind
my heart aches for her
järtecknen är en
fruktansvärd höststorm
en aftonrodnad som
oinskränkt härskar
över den västra delen
av himmelsfären
(i en dikt skulle jag
skrivit något
om skarpt avgränsad
oändlighet)
det största tecknet
syntes på den östra
delen av himlen (som en
koncentrerad
upplaga av
aftonrodnaden, kanske)
en regnbåge nämligen
”svenskarna är det enda
folk
som inte är
utlänningar”
i alla fall
beträffande
olyckshändelserna sitter jag
nu och väntar på
nyheter
från sjukhuset där min
syster vårdas
(hoppas jag) för
skärsår vänstra armen
jag tror och hoppas att
det inte
är något allvarligt
jag vet inte vad du tycker
men det här verkar som motsatsen
till prosadikter, nämligen diktprosa
men vad vet
jag?
(känner en som skrev ihjäl sig
han
dog sen)
¨¨¨¨¨¨¨¨
att skriva långa brev är ett sätt att avreagera
sig inför en helt
överväldigande tråkighet som du kanske har märkt.
(man skickar den
helt enkelt till någon annan, och har roligt själv
i stället)
ett lustigt och intressant faktum: för första
gången på många många
långa långa år (förutom några helt avskilda
undantag) känner jag
ingen vämjelse vid tanken på att gå till skolan i
morgon, trots att
jag inte har något speciellt att vänta av
morgondagen i något
som helst avseende, mycket mystiskt, men det
kommer väl så
småningom, antar jag
19/10 69….?
hjeeeh.
kanske borde jag
inte skriva en massa brev till dig nu, men
jag ville bara
medan jag kom ihåg det, frossa i min
allra som mest
fantastiskt största triumf genom tiderna, nämligen
att ha avgått med
segern i fråga om arbors I cant quit her
nämligen såg jag lp
med arbors igår, på väg hem från att ha
sett iF.. och det visade sig att jag till min egen
stora
förvåning kunde
läsa att en av låtarna var I cant quit her/ for
emily whenever I may find her. Emily
tries but misunderstands!
Antagligen var det
ändå inte orsaken, eller åtminstone inte hela
orsaken till att
jag skrev idag. I stället var den antagligen
den att idag, den
nittonde, firar jag ett litet jubileum. För
två år sen idag (år
1967 slår till igen, överallt som synes)
var det en helt
vanlig torsdag, du spelade in Morning dew och
prolouge to a magic
world, och jag lyckades med konststycket att
förälska mig för
första gången, vilket är sånt man bör akta sig
mycket nogsamt för.
Men i princip är detta inte sånt som jag
skulle slå mig till
att jubilera i någon större utsträckning om
inte det lustiga
hade inträffat att denna förälskelse s.a.s.
tog slutgiltigt
slut den nittonde oktober 68. Halleluja, jag
stannar inne i
kväll för säkerhets skull.
(för att göra det
hela i mitt tycke ännu roligare stötte jag igår
i stan ihop med,
eller rättare såg, en gammal bekant, som du inte
känner men ev.
kanske kan gissa dig till vem det var ändå)
Sånt är livet och
när jag lyssnade på tiny godess kom jag att
tänka på hela
historien.
(jag älskar
förresten att skriva historia om mig själv på det
där sättet, bygga
upp det hela på några datum, och sedan erinra
mig vad som
inträffade)(faktiskt fruktansvärt fascinerande)(och
det var en
alitteration)(inbillar jag mig)
Till yttermera
visso gick jag igenom en låda med gamla brev (dina)
häromdagen och hade
roligt. Jag urskilde tre helt klara perioder,
första
handskrivarperioden med innehåll i breven, andra hand-
skrivarperioden,
något lite innehåll i breven, samt maskinskrivar-
perioden (ojdå)
utan något som helst innehåll
¨¨¨¨¨¨
jag övervägde ett
tag att ge dig ett stycke ur den
bästa grejen jag
någonsin skrivit men du får i stället
en liten sak som
kan stå som ett djupare nedträngande
i några rader i
Scorpio red:
när…
när en väckarklocka
sjunger som en förkyld kanariefågel
och som en sömnig blixt en solstråle kryper genom rummet
när barn för första
gången skrattar nere på gatan
medan bilarna
skuttar förbi som lekfulla noshörningsungar
och kyrkklockan
glömmer det sjunde slaget, som vanligt
när du gnider
natten sömn ur dina ögon, som man torkar bort
många veckors damm
från sina mest älskade prydnadssaker
kommer jag att vara
långt borta
(jag ändrade, som
jag alltid gör, några ordvändningar vid
kopieringen, och
undrade som jag alltid gör, om inte
eländet förlorade
på det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar