Sommaren 1972 Värmlands Folkblad; "jag har alltid identifierat mig med den där clownen"

17.7.70

 

jag är ledsen, jag kan inte avhålla mig,

tidigt på morgonen, jag har fått ditt

brev, tack tack, några kommentarer måste

göras, det är måndag morgon, jo jag sa

just det att det är måndag förmiddag och

mitt huvud känns inte påfallande tungt,

inte sådär lätt heller, det känns som om

det bar på tyngden av en stor tomhet, dvs

allt är sig likt, jag hade annars ett

jättelikt brev till dig, du får det senare,

det är knappast intressant, det är inte det

brev du skulle vilja ha, det består mest av

papper jag ville bli av med – ”inga

komprometterande bevis mot mig i hemmet

under min bortavaro”, eller ? nähä – och som

du kommer att vilja bli av med, det kommer

senare, ett jättelikt brev, ja du vet, lite

tankar innehåller det också, som brev är det

inte jättelikt, som papperssamling, som

pappersinsamling, vad vet jag, du kommer

att vilja bli av med det, det är måndag

förmiddag, ett jättelikt brev, allt är sig

likt

        (recitation f.kör)

 

¨¨¨¨¨¨¨¨

light my fire, ja..

death of a clown, ja, ja…

  jag har alltid identifierat mig med den där clownen,

liksom med åtminstone en annan clown,

  identifierat mig häftigt

 

och det här med karinar/carinar, med

tid och forntid..- aj, du har väl rätt, man

förändras väl, allihop, man själv också, ofta

har jag drömt om statiska relationer, statiska

positiva relationer that is, och ständigt

förändrats allt, människor glider undan, det finns

människor till vilka jag har intagit alla möjliga

positioner och negationer under de senaste

tre åren, kanske är det min ”stig”, som du

uttrycker saken, som är ovanligt snirklig, ovanligt

cropped with changes, jag börjar faktiskt luta

åt den teorin, hur tråkig den än är,

 

och när jag träffar carin igen ja, för

det kommer jag att göra, what

remains –

nothing as far as i can see..-

det blir väl helt enkelt en ny relation, något

ganz anders als, ja en människa du känner,

en som var med i england, du vet, numera

mest känd som antes fruntimmer, nåt i den

stilen, inte påfallande intressant,

”a creature of memory”, kommer det inte att

vara, ”who shares love, laughter, and the

past” kommer det inte att vara nej,

inte

”först måste man veta vem man är, sedan vet man

vem man umgås med” skriver en i sammanhanget

ovanligt tillämplig författare

 

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

rosor får mig att längta till maasholm,

 

Maasholm som trots allt väl är min

motsvarighet till folks ställen, asby och lappo

och norrland och allt vad det heter,

men i maasholm byggs det en turistby,

och på bråtemad, som också var ett sånt där ställe,

där har dom nu huggit ner all skog, ja,

gjort det omöjliga, dödat människorna inifrån.

 

Men jag skulle vilja åka till båda ställena.

Igår när det regnade, tänkte jag: att åka

till Bråtemad och fiska laxöring; eller

till och med att meta abborre i nån av

 småsjöarna, ”sörjer du din förlorade barndom ?”

 

 

childhood living

 

i´ve a sadness too sad to be true

 

 

                      Toobbe

 

i all hast, på förmiddagen